spammar
Ja eftersom jag fått påpekande att jag spammar facebook med mina 5 inlägg om dagen (PUSS JON ;) )
Så får jag väl spamma här lite istället för här behöver ni ju faktiskt inte gå in o läsa!
(dock tycker jag ni är dåliga på att lämna ett spår efter er.. 50 pers inne igår o ingen skrev ett hej, se till o gör det nu är ni snälla ;) )
Snart nalkas slutarbetet i min utbildning, men är lite tveksam till vad jag ska skriva om. Hade från början tänkt mig något om eldsjälar och vad som driver dem men jag känner att ämnet kommer kräva energi av mig som jag inte direkt har överskott av just nu. Arbetet vi ska göra är ett mindre och därför är det bra att smalna av området. Vill gärna skriva om något som har med barn i kris att göra men kan inte klura ut någon bra frågeställning. Andra förslag som sprungit runt i huvudet är asylsökande kvinnor, missbruksproblematik, Utåtagerande barn och hur de tas om hand i kommunen o skola. Ja som sagt mycket snurrar men jag får ingen rätsida på tankarna.
Roligast skulle vara att göra nån form av projekt, som matlagning med kvinnor från andra kulturer men då har jag ju läst i tidningen att det redan gjorts ;)
Jag får väl låta det mogna lite till och sen kansk vips så har jag den där superbra idén till hands helt plötsligt =)
Var inne på att göra ett arbete där intervjuer var basen men känner att tiden och som sagt energin kanske ändå inte kommer räcka till för att åka runt o samtala med diverse människor även om det skulle vara intressant att få möta människoöden istället för att sitta o läsa om dem i litteraturen.
Till sommaren har jag läst klart mitt basår på socialpedagogiska utbildningen och har chansen att söka vidare och få förtur till fortsättningskurserna som är: fördjupning i coachande samtal på lösningsfokuserad grund och sedan en del behandlingsarbete som främst är riktat mot integration o mångfald (jobba mot människor med annan etnisk bakgrund.)
Efter att ha bollat här hemma lite så kommer jag nog söka vidare, efter ett år känns man knappt redo att ge sig ut och känner att den coachande vidarutbildning kommer behövas om jag fortsätter jobba mot människor.
Japp nu har jag då spammat lite igen. Dax att ta tag i skolböckerna en stund.
//Lisa
Så får jag väl spamma här lite istället för här behöver ni ju faktiskt inte gå in o läsa!
(dock tycker jag ni är dåliga på att lämna ett spår efter er.. 50 pers inne igår o ingen skrev ett hej, se till o gör det nu är ni snälla ;) )
Snart nalkas slutarbetet i min utbildning, men är lite tveksam till vad jag ska skriva om. Hade från början tänkt mig något om eldsjälar och vad som driver dem men jag känner att ämnet kommer kräva energi av mig som jag inte direkt har överskott av just nu. Arbetet vi ska göra är ett mindre och därför är det bra att smalna av området. Vill gärna skriva om något som har med barn i kris att göra men kan inte klura ut någon bra frågeställning. Andra förslag som sprungit runt i huvudet är asylsökande kvinnor, missbruksproblematik, Utåtagerande barn och hur de tas om hand i kommunen o skola. Ja som sagt mycket snurrar men jag får ingen rätsida på tankarna.
Roligast skulle vara att göra nån form av projekt, som matlagning med kvinnor från andra kulturer men då har jag ju läst i tidningen att det redan gjorts ;)
Jag får väl låta det mogna lite till och sen kansk vips så har jag den där superbra idén till hands helt plötsligt =)
Var inne på att göra ett arbete där intervjuer var basen men känner att tiden och som sagt energin kanske ändå inte kommer räcka till för att åka runt o samtala med diverse människor även om det skulle vara intressant att få möta människoöden istället för att sitta o läsa om dem i litteraturen.
Till sommaren har jag läst klart mitt basår på socialpedagogiska utbildningen och har chansen att söka vidare och få förtur till fortsättningskurserna som är: fördjupning i coachande samtal på lösningsfokuserad grund och sedan en del behandlingsarbete som främst är riktat mot integration o mångfald (jobba mot människor med annan etnisk bakgrund.)
Efter att ha bollat här hemma lite så kommer jag nog söka vidare, efter ett år känns man knappt redo att ge sig ut och känner att den coachande vidarutbildning kommer behövas om jag fortsätter jobba mot människor.
Japp nu har jag då spammat lite igen. Dax att ta tag i skolböckerna en stund.
//Lisa
Kommentarer
Postat av: Lovisa
HEJ! :)
Trackback
